Stackars Jan

Efter mycket om och men har vi äntligen fått ett projekt. Fram tills nu har vi mest ströläst en massa artiklar som ligger i periferin av vårt projekt som handlar om nano/mikropartiklar och användandet av dessa vid infarkt. Vi har läst artiklar till den grad att vår handledare tycker att vi ska skriva en review-artikel. Helt plötsligt blev det mycket att göra!
Vårt primära projekt är att inducera infarkter hos råttor och sedan spruta in inkapslade angiogena (blodkärlsfrämjande) faktorer i form av mikropartiklar. Vi kommer kolla ejektionsfraktionen (ett mått på hur bra hjärtat pumpar) och jämföra vår kontrollgrupp (de som inte fått de angiogena faktorerna) mot vår positiva grupp (de som fått faktorerna). Sedan tänker vi även färga och jämföra ärrbildning och kärltillväxt.
Vårt sekundära projekt, i mån av tid, kommer gå ut på att finna proteiner som uttrycks vid hjärtinfarkt. Hur detta kommer utföras behöver vi inte gå in på.
Och vårt tertiära projekt kommer bli att parallellt med projekten beskrivna ovan skriva en review som på ett eller annat sätt är kopplat till det vi håller på med tillsammans med vår handledare och hans PhD-student.
Imorgon drar det igång rejält, det kommer nog bli mycket helger och kvällar i och med den sena starten och vi kanske inte kommer vara lika blogg-glada som vi annars är.

Veckan som gått har faktiskt varit riktigt solig. Galet nog har solen stått på med 23-26 graders värme från fredag till måndag och vi tog värmen i akt och åkte till Mont Tremblant – den bästa skidorten på östra sidan av Nordamerika enligt somliga. Drömmen att åka bräda/skidor i badkläder likt folk i Sierra Nevada, Spanien lockade och vi begav oss tidigt lördag morgon till Tremblant. Vi kom inte upp i backen förrän kl 13 och 16 stängde det. Men där emellan blev det riktigt skön skidåkning! Jag körde med t-shirt för att jag trodde det skulle vara kallare än det var och Janne slängde på sig ett linne som sedan åkte av. Jannes strävan efter att schteka ledde till en stekt Jan. En bränna utan dess like, en bränna som det gör ont att titta på. Till de skadegladas glädje hade Jan en bandana på sig, vilket har skapat en så oblyg kontrast i hans panna mellan det bleka och det brända att det troligen syns på ungefär 100 meters avstånd. Med nedsatt rörlighet och svidande hud lyckades vi dock ta oss hem och vi la oss relativt tidigt i hopp om en bättre morgondag med mindre smärta.

Nästa dag sken solen lika starkt, dock med milda vindar från väst. Janne slog på sig brillor och långärmat i hopp om att ingen skulle upptäcka den bondebränna Tremblant gett honom i present på hans 26-års dag. Vi drog till Parc LaFontaine där vi mötte upp lite polare och en skön påskpicknick. En massa fotboll och öl senare drog vi och käkade middag på La Banquise som är känd för sin Poutine (typ Quebecs nationalrätt). Skönt att vi äntligen har hittat något nyttigt och näringsrikt att leva på! En poutine består i grunden av pommes frites med ost och sås, och sen kan man ha andra grejer på som t. ex lite kött eller mycket KÖTT.

Samma kväll fortsatte Jans födelsedag och vi drog till St Sulpice Night Club med 4 våningar varav vi utforskade en av dem tills vi tröttnade och trog till La Distillerie där drinkarna serverades i stora glasburkar. Fräckt men, med Montreal mått mätt, dyrt.
Avslutningsvis kan vi känna oss nöjda med en underbar helg, och vi vill ta tillfället i akt att rekommendera våra kära läsare att ibland kan det vara bra att använda solkräm.
//
Patrik


På stan med Daniel och Thomas


I Mont Tremblants charmiga skidby


Kolhydratladdar


Taggade inför första åket


Patrik goes skiing


Jan goes skin


Fotboll, bärs och solsken


Observera födelsedagsbarnets vackra bränna


Massa utbytesstudenter


En riktigt köttig poutine


St Sulpice med Lyndel o Daniel


Burk-drinkar