Two Finger Tom

Nu var det verkligen ett bra tag sen någonting hände på den här bloggen, så författarna kände att det var dags för en update.

För ett tag sedan var det S:t Patricks day, vilket är en mycket viktig och helig dag i Montreal liksom på många andra ställen världen över. Nyfikna undrade vi exakt varför folk firar den här högtiden och det verkar vara så att det är kul att vara asfull med gröna kläder på sig alternativt klädd som Patrik. No reasons needed… Och grönt var det. Vart man än gick så såg man grönt. Gröna paraplyer, gröna hattar, gröna bilar, gröna kiltar, gröna glasflaskor. Ja allt var grönt – det till och med doftade grönt! Det sistnämnda pga alla cannabisrökande människor som liksom oss stod och tittade paraden. Vi mötte upp Sapna (asiat nr5 numera även känd som ”the ratkiller”) och en väninna till henne och drog till Peel pub där man för ett rimligt pris kunde köpa sig öl i 4-literskannor. Ölen var äcklig, men som sagt prisvärd.

På labbet har det gått segt den senaste tiden. Vi har kommit fram till vad vi borde göra, vilket är positivt, men allt tar så sjukligt lång tid. Just nu väntar vi på att de grejer som vi beställt till labbet ska komma fram. Bland dessa grejer ett gäng råttor som ska vara våra studieobjekt. Sapna har berättat för oss om hur mycket hon hatar att jobba med råttor, och hur glad hon är över att hon är färdig med den delen i sitt projekt. Vi får inte jobba med råttorna själva utan vissa tillstånd, men problemet har löst sig nu för vår handledare på labbet har tvingat Sapna att göra jobbet med råttorna, inklusive att avliva dem. Därför har vi nu till hennes stora glädje gett henne det charmiga smeknamnet ”the ratkiller”. Men som generös belöning kan hon få ha med sitt namn på vår artikel om det bli någon…

Förra helgen tog vi oss i kragen och åkte till bergen för lite alpina nöjen. Solen strålade och det var grymt skönt att få susa ner för backarna igen! Patrik kämpade på riktigt bra och klarade sig undan med endast en mindre axelskada. På bussen till fjällen träffade vi några utbytesstudenter som vi åkte med hela dagen – fransmannen Thomas och Australiensarn Daniel som otippat nog pratar svenska. Han har skrivit en sång som heter ”Klappa lilla magen” som vi har på film, men den kommer nog aldrig slå igenom. Vi hade en trevlig dag i skidbacken och lurade ytterligare en människa att vi brukar slåss mot isbjörnar i Sverige. Att det är ett slags mandomsprov men man får ha kniv. De flesta vill köra med kniv, och vissa strider är till och med riggade på det sätt att man knarkat isbjörnen i förväg. Alla fuskar när de dödar isbjörnar, lurade vi dem, förutom Two Finger Tom som ville spela hjälte. Tjejen vi lurade har än så länge, enligt vad hon själv uppgett, inte hittat Two Finger Tom på facebook.

Kanske inte så jäkla innovativt men sjukt roligt.


Från Kanada - Patrik och Jan


Från första utekvällen. Innan vi träffade italienarna.


Los italianos!


Vacker dag på campus. Solbrillor på!


Ett vanligt skyltfönster i Gay-village


En stor-stark till Jan


S:t Patrick's på Peel pub


Årets första lunch på uteservering


Den gamle professorn tog oss på promenad till det vackra området Westmount. Det var en trevlig promenad, med inspirerande samtal, bland flotta villor och schysst utsikt.


I liften inför första åket!


I backen med Tomas och Daniel

”It’s OK. The patient is still bleeding.”

Nu har vi äntligen börjat smälta in här. Vi förstår oss på Metron, typ. Vi kan nästan skilja på vilka som är west side och east side a.k.a. anglofoner och frankofoner. Men vi har fortfarande inga vänner. Tappert ger vi oss ut för att mingla och socialisera och vissa nätter har varit mer lyckade än andra.

Första natten
Vi beger oss till Bsides efter tips från Sapna (Asiat nr5, se tidigare inlägg). Hon sa att stället var schysst. Vi trodde hon skulle följa med men det verkar inte vara så lätt att skaffa vänner här. Folk är kanske lite rädda för de konstiga svenska studenterna som tilltalar alla respekterade kirurger vid första namn.
Bsides var speciellt. När vi först anlände var Patrik tvungen att ta av sig glasögonen då han trodde att de immat igen – men faktum var att det var kolsvart där inne. Musiken var hög, humiditeten likaså och alla var mellan 18-20 år. Det var ett collegeställe! Vi var gamla helt plötsligt... Det kändes för jävligt.
I strävan på social kontakt tog faktiskt en tjej kontakt med Jan och frågade om han hade en kondom som hon kunde få. Efter att han svarat nej, petade hon honom i ögat och gick. Dessa frankofoner… ”när ska vi träffa några normala människor?” undrade vi.
Efter att vi fått reda på att det vi trodde var en toa faktiskt var en trappuppgång till andra våningen så tog vi kontakt med vad vi trodde var två bögar på nattklubbens terass. Det visade sig vara italienare och anglofoner. Fan vad nice. En skön diskussion startade om allt möjligt där vi kanske förvrängde sanningen lite och sa att vi var svenska hjärtkirurgstudenter som forskar på McGills universitet. De nappade. Vi chillade och kvällen blev ganska dimmig men lyckad. Jan fick t. om ett riktigt bra erbjudande på att köpa en Lamborghini.

Andra natten
Vi kände oss trötta och slitna och letade efter ett ställe att spela biljard. Men det blev ej så. När vi såg att massa ungdomar stod i kö till något så joinade vi kön fyllda av förväntan.
Jan: What is this?
Någon i kön: A party?
Patrik: Oh, what kind of party?
Någon annan I kön: A night club?
Helt klart frankofoner- typiskt dem att så fort som möjligt dumförklara andra.
Patrik: Obviously, but what kind of night club? I mean, is it for students?
Kö-människa: Yeah, well, kind of. We are college students and there are mostly students here because there’s really cheap beer here.
Precis vad vi behövde, billig öl! Och den var mer än billig, den var sjukt billig. Lite mer än en liter för 35 kr. Men ölen var det enda bra där, då frankofoner inte var i närheten lika schyssta och roliga som anglofonerna vi hängt med på Bsides, men vi fick i alla fall vår hämnd genom att lura folk att vi brukar slåss mot isbjörnar som blockerar våra gator i Sverige. Nöjda över ölen och missnöjda med sällskapet drog vi oss hem tidigt men lyckades ändå missa metron med 4 minuter. Hur fan ska vi nu göra tänkte båda två? Räddningen kom i form av en liten tant som jobbade i t-banespärren som egentligen ville slänga ut oss:
Tant: Last metro has left!
Jan: Oh, ok. Do you know which bus we should take home?
Tant: Where do you live.
Jan: Between Papineau and Frontenac. Rue Lafontaine 2363.
Hon gav oss en konstig blick. Vi var vana vid den blicken då två killar som säger att dem bor bredvid Gay Village oftast säger något väldigt speciellt om dem.
Tant: If I tell you something, do you promise not to kill or attack me?
Vi båda ryckte till, folk i Montreal brukar vanligtvis inte vara rädda för att fråga om man är ett gay-par.
Patrik: Of course, yes we promise that we won’t attack you!
Tant: OK, if you wait for me, 5 min, I can drive you home. If you don’t attack me!
Oj, vilken ängel! Fan vad skönt, lite medvind denna dryga natt. Tanten lovade oss också att om vi kom förbi hennes bås så skulle vi få gratis kartor av henne med bussinfo och annat som kunde vara bra för oss. Vi fick skjuts ända fram till dörren och somnade efter ett parti Chicago och Plump.
Följande dag så gick vi förbi den t-banestation där tanten jobbade och hämtade våra kartor. En sann vän.


Annars har det inte hänt så mycket här i Montreal. Vi kör fortfarande vår presearch i form av att läsa artiklar på pubmed.com och Minh (Asiat nr2) lär oss lite olika tekniker på labbet som kan vara till nytta för oss när vi nu förhoppningsvis drar igång vårt projekt nästa vecka.

Ha det bäst
/Patrik och Jan

P.S. Rubriken syftar till en konversation från första veckan som Jan lyckades överhöra då vi gick runt på kliniken i samband med hjärtoperationerna. Läkaren vi gick med frågade en syrra på avdelningen hur läget var med en patient. Syrran svarar ”It’s OK. The patient is still bleeding.”. Så tokigt kan det bli när ostasiater säger ”L” när de menar ”R”… Jan blev något förvånad först när läkaren lugnt svarar ”Perfect!” och går vidare innan han fattar att syrran menar breathing. D.S.