Montreal called for help. We answered.: april 2010

Jag kan inte sova. Någon granne eller liknande har bestämt sig för att nu (kl 01.30 på natten) är ett bra tillfälle att lära sig spela hårdrock på elgitarr… Jag tror att man lika gärna skulle kunna gett gitarren till en döv utan fingrar – det här låter verkligen långt ifrån bra. Personen i fråga kanske förtjänar någon form av en eloge för att den försöker, men just nu skulle jag nog hellre ge den något betydligt ovänligare.

Nog om detta, låt oss skriva om något roligare än omusikaliska grannar - vädret till exempel! Vädret har blivit mer normalt de senaste veckorna och temperaturen har sjunkit också, så det har inte blivit så mycket utomhushäng på ett tag. Istället har det utförts lite inomhusaktiviteter. Vi såg El Clasico på en bra sport-bar som heter Les champs tillsammans med Daniel, Thomas, Ilia (Skön kille med ryskt ursprung) och ca 100 spanjorer. Riktigt bra stämning var det! Återbesök har planerats för att avnjuta lite champions league. Sen har vi även varit på bio och planerat lite kulturella upplevelser. Carmina Burana-konsert står först på schemat, men sen kommer Cirque de soleil till stan i slutet av månaden som inte får missas.

I fredags så var vi på fest hos de tre ovan nämnda grabbarna. Folk såg i allmänhet rätt roliga ut då temat för festen var ”anything but clothes”… vi hann dock inte styra upp några spexiga outfits själva eftersom vi kom hem från labbet först kl 22 på kvällen. Men på festen lyckades vi styra upp något annat – en filminspelning! Filmen har väl egentligen ingen enormt djup mening eller budskap - det är bara massa folk som skriker ”Kött fy faaan! eheeehe hee ruumpa” in i kameran utan att ha en aning om vad det betyder. Kanske kan bli en guldbagge att sätta på hyllan en vacker dag med lite tur…

Något annat som har roat mig den senaste tiden är att observera Patriks kamp för att få rätt mat när vi är ute och käkar. Första gången detta fenomen inträffade var på McDonald’s. Jag som har lite franskakunskaper börjar beställa och säger ”Je voudrais un cheeseburger” – inga problem där inte. När Patrik sen går fram och säger ”I want a big mac and a cheeseburger” så ber de honom vänta lite, varefter han får sin beställning. När vi sitter vid bordet så märker Patrik till sin stora förargelse att han har fått en big mac och en chicken burger. Missnöjd så tänker han att det måste vart ett misstag, men strunt samma. Det märkliga är att exakt samma scenario upprepar sig en gång till; Patrik ber om cheeseburger men får en trött chicken burger. Tredje besöket sätter han sig glatt vid bordet och tror att han har fått rätt beställning. Jag sneglar på hans bricka och frågar om han har beställt en cheeseburgare med bacon på? Patrik tittar förvånat på mig och säger att han har köpt en vanlig cheeseburgare… Grejen är att han faktiskt har fått en med bacon på, medan jag har fått en vanlig. Det var droppen. Rasande börjar Patrik svära över inkompetensen hos tjejen i kassan! – dessutom hatar Patrik verkligen bacon på hamburgare. ”Hur fan kan man bedriva hamburgerförsäljning utan att förstå ordet cheeseburger?!” Jag tar tillfället i akt att göra honom ännu mer upprörd och säger att han måste börja beställa på franska och försvarar tjejen i kassan med lögnen att ordet ”cheeseburger” faktiskt betyder ostburgare med bacon på franska. Försvagad av sin ilska springer Patrik och kollar på menyn för att motbevisa mitt påstående medan jag sitter kvar och får mig ett gott skratt. Man kunde tro att det skulle sluta här, men det blir bara bättre. När vi nästa dag ska äta frukost på Tim Horton’s (Sjukt bra kanadensisk kedja som säljer bagels, baguetter, doughnuts, kaffe mm) så bestämmer sig Patrik för att göra ett försök att beställa på franska. Över hela stället finns det skyltar med nyheten på menyn; baguette med kalkon och cesardressing. Han frågar mig först hur han ska säga det ”baguette à la dinde avec sauce césar”, och går sedan fram och gör ändå ett skapligt försök. Tjejen i kassan bara stirrar på honom och fattar inte alls vad han pratar om. Uppgivet pekar han på skylten bakom henne och säger ”I want that”. Skadeglädjen blir total. Just i samma ögonblick som han pekar på skylten så byter den utseende och visar en bild på en bil som man kan vinna på något lotteri de har! Tjejen tittar på bilen ett tag och suckar sen frågar hon lite irriterat om han vill beställa något att äta. Jan skrattar men det gör inte Patrik. Patrik ger upp och pekar på min macka med kycklingsallad istället. När vi fått vår mat muttrar han argt att ”nu är det fan krig”. Det ska bli spännande att uppleva fortsättningen på det här!

Nu har grannen slutat väsnas så jag ska göra ett försök att sova igen. Men innan jag avslutar vill jag passa på att tacka skylten på Tim Horton’s för dess oslagbara tajming!
Jag bifogar lite bilder från labbet. God natt allihopa!

//
Janne

I buren finns labbets två tuffingar - kontroll 1 & 2

Patrik tittar på hjärtat med ultraljud

Att intubera en råtta kan vara ganska pilligt. Inga problem för Jan aka "the intubator"

Jan kör ultraljud medan Sapna the Rat-killer assisterar

Efter mycket om och men har vi äntligen fått ett projekt. Fram tills nu har vi mest ströläst en massa artiklar som ligger i periferin av vårt projekt som handlar om nano/mikropartiklar och användandet av dessa vid infarkt. Vi har läst artiklar till den grad att vår handledare tycker att vi ska skriva en review-artikel. Helt plötsligt blev det mycket att göra!
Vårt primära projekt är att inducera infarkter hos råttor och sedan spruta in inkapslade angiogena (blodkärlsfrämjande) faktorer i form av mikropartiklar. Vi kommer kolla ejektionsfraktionen (ett mått på hur bra hjärtat pumpar) och jämföra vår kontrollgrupp (de som inte fått de angiogena faktorerna) mot vår positiva grupp (de som fått faktorerna). Sedan tänker vi även färga och jämföra ärrbildning och kärltillväxt.
Vårt sekundära projekt, i mån av tid, kommer gå ut på att finna proteiner som uttrycks vid hjärtinfarkt. Hur detta kommer utföras behöver vi inte gå in på.
Och vårt tertiära projekt kommer bli att parallellt med projekten beskrivna ovan skriva en review som på ett eller annat sätt är kopplat till det vi håller på med tillsammans med vår handledare och hans PhD-student.
Imorgon drar det igång rejält, det kommer nog bli mycket helger och kvällar i och med den sena starten och vi kanske inte kommer vara lika blogg-glada som vi annars är.

Veckan som gått har faktiskt varit riktigt solig. Galet nog har solen stått på med 23-26 graders värme från fredag till måndag och vi tog värmen i akt och åkte till Mont Tremblant – den bästa skidorten på östra sidan av Nordamerika enligt somliga. Drömmen att åka bräda/skidor i badkläder likt folk i Sierra Nevada, Spanien lockade och vi begav oss tidigt lördag morgon till Tremblant. Vi kom inte upp i backen förrän kl 13 och 16 stängde det. Men där emellan blev det riktigt skön skidåkning! Jag körde med t-shirt för att jag trodde det skulle vara kallare än det var och Janne slängde på sig ett linne som sedan åkte av. Jannes strävan efter att schteka ledde till en stekt Jan. En bränna utan dess like, en bränna som det gör ont att titta på. Till de skadegladas glädje hade Jan en bandana på sig, vilket har skapat en så oblyg kontrast i hans panna mellan det bleka och det brända att det troligen syns på ungefär 100 meters avstånd. Med nedsatt rörlighet och svidande hud lyckades vi dock ta oss hem och vi la oss relativt tidigt i hopp om en bättre morgondag med mindre smärta.

Nästa dag sken solen lika starkt, dock med milda vindar från väst. Janne slog på sig brillor och långärmat i hopp om att ingen skulle upptäcka den bondebränna Tremblant gett honom i present på hans 26-års dag. Vi drog till Parc LaFontaine där vi mötte upp lite polare och en skön påskpicknick. En massa fotboll och öl senare drog vi och käkade middag på La Banquise som är känd för sin Poutine (typ Quebecs nationalrätt). Skönt att vi äntligen har hittat något nyttigt och näringsrikt att leva på! En poutine består i grunden av pommes frites med ost och sås, och sen kan man ha andra grejer på som t. ex lite kött eller mycket KÖTT.

Samma kväll fortsatte Jans födelsedag och vi drog till St Sulpice Night Club med 4 våningar varav vi utforskade en av dem tills vi tröttnade och trog till La Distillerie där drinkarna serverades i stora glasburkar. Fräckt men, med Montreal mått mätt, dyrt.
Avslutningsvis kan vi känna oss nöjda med en underbar helg, och vi vill ta tillfället i akt att rekommendera våra kära läsare att ibland kan det vara bra att använda solkräm.
//
Patrik