Vad hände med fördomarna?

Så har det blivit dags för första inlägget i den här bloggen som handlar om hur två läkarstudenter från Sverige reste till Kanada. Ett land på andra sidan havet där behovet var stort av hjälp inom den hjärtkirurgiska forskningen.
Allt kändes bra - Kanada är ju ett välutvecklat land, tänkte vi. Jan kan ju lite franska och de förstår säkert engelska bra så vi borde klara oss... Grejen är att INGEN i Montreal pratar franska, de pratar Quebecska, och vad fan är det?! Osportsligt när det inte ens går att välja i skolan som b-språk...

Vi har nu varit i Montreal i en dag. Flygresan hit blev lång och intressant. Kl. 4 på natten körde Jans pappa oss till Arlanda, och planet lyfte i tid kl 06.25. Sedan skulle vi vänta i Frankfurt i ett par timmar innan vi skulle flyga vidare till Montreal. Dessvärre lyckades alla flygplatser träffas av snöstormar, vilket resulterade i att "ett par timmar" blev tio timmar! På flygplatsen träffade vi andra strandsatta läkarstudenter i form av Jocke, Manne och Fredrik som råkat ur för samma öde.

Väl framme i Montreal, plockar Patriks kusin upp oss för att skjutsa oss hem. 2363 Rue Lafontaine bor vi på och det känns luffigt. Innan ankomsten till lägenheten drar vi förbi kvarterets McDonalds som verkade stannat kvar på 70 talet när resten av världen åldrades. Inne på Mcdonalds fann vi kl 23.00 två typer:
1) Man, 60 års åldern, välbyggd, relativt sur med en mysig röd cowboy-hatt (prydd med små diamanter) som både matchande byxorna och ögonskuggan. Naken på överkroppen förutom en gigantisk minkjacka. MoS ua.
2) Man/Kvinna/Knarkare, 20 års ålder, med en militärjacka, matchande byxor, randig tröja och en nugget i handen. Friterat är skönt när man är hög. I sitt försök att resa sig upp gick det ej. Han och stolar föll. Ytl Lgll ej palpabla.

På väg från McDonalds till Lafontaine fick Patrik frågan från Jan: Fan, det här området vi bor i känns lite "bad neighbourhood", undra om det är safe att gå här på nätterna.
Patrik hade tänkt samma sak och svarade med: Mannen, om en 60 årig bög i minkjacka och en knarkare kan klara sig vid midnatt på gatorna utan att bli nedslagna så tror jag det är lugnt för oss också.
Patriks kusin förklarar sedan för oss att vi bor i downtown, precis mellan Gay Village och Social Aid Village. Vårt område var bara ett mellanting ("water shed"-område) tills vi kom hit och gjorde det till Heart Surgeon Village.
Vi somnade som två stockar efter att ha varit vakna i 46 timmar. Skönt.

Det här var första intrycket av Montreal
Jan och Patrik